Blogginlägget är skrivet av Orsakullan som blev mamma vid 20.
Långa vidriga nätter, långa stunder av osammanhängande sömn där tankarna är överallt och ingenstans. Där jag känner mig som att jag ska kvävas och ändå håller andningen igång. Nätterna när jag hör rösterna inombords högre än någonsin. Ätstörningsrösten som högt talar till mig: “Idag ska du inte äta…“, eller “du vet att du blir fet av det där!!!” När det inte är den så hoppar min GAD in och ger mig ångest: “Tänk på vad du gjort, eller inte gjort.…
Läs hela blogginlägget här: Om rösterna kunde lämna mitt huvud.
