Blogginlägget är skrivet av Anders Frihamn.
Du fick aldrig läsa boken eller höra sången som jag skrev. Till dig jag kunnat skriva tusen sonater. Dagar blev till veckor, ja till år, all den tid jag fördrev. Mitt hjärta blev en krater och tankarna utan koordinater. Men vår romans hade ändå aldrig blivit tillåten. Och det är klart att ingen plockar en maskros. Så jag håller käften, ville aldrig gunga båten. Det hade säkert blivit en symbios men jag passar så illa jämte en ros. Drömmarna är…
Läs hela blogginlägget här: N #253
