Blogginlägget är skrivet av Tofflan.
Kära dagbok… Fy fan så ledsen jag blev över Clark Kent* igår. Och det sitter i idag, förstås. Han är, löjligt nog, nästan som en familjemedlem. Vi har varit med om så mycket tillsammans, han och jag, såväl glädje som sorg. Nu är framtiden oviss. Jag känner stark ångest och jag har försökt bemöta den med mina tillgängliga verktyg. Nog överlever jag, men jag har mycket oro i kroppen och den vill inte släppa taget om mig förrän jag…
Läs hela blogginlägget här: Lördag eftermiddag och kväll den 13 juni och söndagen den 14 juni 2020: Motorsågsmassaker och blå himmel
