Blogginlägget är skrivet av HYMN.
Utan att veta säkert så killgissar jag på att Rampljus var lika rolig att göra som den är att lyssna på. För till skillnad från sin konceptuella förebild, Veronica Maggios Fiender är tråkigt (2019), förstår jag varför den är uppdelad i två separata delar. Intrycken och vändningarna är helt enkelt så pass många och vilda att man nog inte hade orkat med alla i ett svep. Någonstans i processen tycks någon ha sagt till Håkan Hellström och Jocke Åhlund att ”det här låter ju kul, men ni ska nog portionera ut det lite”. Och det hade hen förbaskat rätt i. Redan…
Läs hela blogginlägget här: Håkan Hellström – Rampljus
