Blogginlägget är skrivet av Mon ami Mió.
Efter det att far begett sig till andra sidan så står jag stilla och försöker hålla mig solid. Men det är som om jag trots denna kraftansträngning krackelerar en smula. Ja ögonvitorna är blodkärlsbrusta, näsan snorig och rösten hes. Men så är det, fattas bara annat. Allt är inte längre som förut och det är självklart att kroppen reagerar på det. PS: Jag försöker träna mina barn i att A: Ringa sina föräldrar en gång i veckan och B: sina…
Läs hela blogginlägget här: Ett efterskalv
