Blogginlägget är skrivet av Piaw.
Inte ens grantopparna rörde sig. Stillheten var magnifik och snöflingorna föll som lätta dammtussar mot marken. De fyllde på det decimetertjocka täcket som redan fanns. Några gamla ekor låg på rad vid strandkanten som små iglos. ”Veden är snart slut. Nu är det din tur.” Annie sträckte på sig under täcket och tryckte ner sitt lilla huvud i den mjuka kudden. Det lockiga mörka håret hade varit uppsatt i en röd tofs som lossat under natten. ”Mmm, snart.” Calle rörde…
Läs hela blogginlägget här: En pälsklädd man – del 1/3
