Blogginlägget är skrivet av Ellen Lindberg.
Jag går förbi tomma byggställningar och butiker som stänger för dagen, människor som fikar ute trots att temperaturen nästan är 0 och klockan sent på kvällen. Människor som promenerar hand i hand eller kanske leder en cykel bredvid sig. Jag går förbi med gråten i halsen och hela livet på paus, men där ute fortsätter allt precis som om inget hänt. Jag ringer bara för att höra honom säga det högt. Att han inte ångrar sig, att det här känns rätt för honom hur fel det än känns för mig. Jag vet att det är destruktivt men tänker att det…
Läs hela blogginlägget här: Det har gått 23 dagar
