Blogginlägget är skrivet av Ellen Lindberg.
När det gått ett halvår in i pandemin raljerar jag över att mitt liv inte är speciellt annorlunda mot förr. Jag jobbade fortfarande på kontoret, var nykär och spenderade ändå all ledig tid i famnen på min kille. Jag sa att: nu har alla andra ångest också, äntligen är jag inte ensam i det här. Men samtidigt: det är det här jag förberett mig på under alla år med katastroftankar. När pandemidimman tickat över i ett år jobbar även jag…
Läs hela blogginlägget här: Det är inte vår riktigt än, men snart, snart
