Blogginlägget är skrivet av Orsakullan som blev mamma vid 20.
Jag är i en rejäl down period. Vet att det är en berg- och dalbana när man går en ätstörningsbehandling. Jag vet att det är en lång väg att bli frisk, men nu är det förbannat jobbigt. Ni vet när man tror någonting innan det skett? När man oroat ihjäl sig för något, och sedan vaknar man liksom upp och inser fan också det blev precis så här. Det är svårt med maten igen, varje dag skriker ätstörningen till mig…
Läs hela blogginlägget här: Ätstörningar: I slutändan är det bara jag som kan förändra mitt liv.
