Blogginlägget är skrivet av Och dagarna går ….
Vad finns mer att skriva om en av höstens snackisar? Inte mycket har jag att tillföra till resonemanget till Åsa Linderborgs Året med 13 månader mer än möjligen att jag är mycket glad över att jag har lyssnat till hennes egen inläsning av den självbiografiska boken skriven i dagboksformat. Jag kan känna igen mig i resonemangen om den åldrande kroppen och jag förstår hennes tröstshoppande av sänglinne och blusar, jag tycker om hennes sätt att knyta ihop sin bakgrund med händelserna…
Läs hela blogginlägget här: året med 13 månader – Åsa Linderborg
