Blogginlägget är skrivet av Piaw.
Jag hatar det. Känner mig förnedrad. Jag vill tvätta av mig och bli torr. Försvinna in i något mjukt som luktar nytvättat. Krypa ihop som ett spädbarn och sluta mina ögon. Själv bestämma över när ljuset ska försvinna. Jag har inget val, ingenting att säga till om. Frågan är om någon vet hur jag lever? Tänker de någonsin på mig? Kan de tänka sig in i min situation? Hur jag lider? Jag vet att det finns de som har det…
Läs hela blogginlägget här: Inplastad – del 2/2
