Blogginlägget är skrivet av Stadsmadam.
Jag har två vuxna barn. De har varit vuxna i många år redan och klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. De har jobb, bostad, försörjer sig och har egna familjer och sammanhang. De är kloka, empatiska och självständiga människor. Ändå drabbas jag ibland av en stark mammaoro och den har sin förklaring: Föräldrar är som zebror – ränderna går aldrig ur. Barnen växer upp och blir självständiga… Det kan vara en dröm, en mardröm, som gör att jag går…
Läs hela blogginlägget här: Föräldrar är som zebror – ränderna går aldrig ur
